Här är bilderna som togs innan jag gick över till vallen :) Han va lite fin emellanåt! Mellan damprycken. Men han ser så maffig och fin ut på stubbåkern - som inte kapar hans ben hehe. Hoppas åkrarna finns kvar till nästa vecka så kör vi då igen! Innan dess ska jag ge mig ut och kolla upp den bästa... hihihi

Jag gillar att bilderna är helt i oordning. Haha. Lite dålig kvalité på dem också, men det va ganska dåligt ljus.  Tack till min fantastiska mamma som fotat allihop! ♥

Jag blev rätt så frustrerad när jag och mamma gett oss iväg för att rida och fota på en superstubbis som jag kollat ut igår - och så har bonden hackat den under dagen. Säkert precis innan vi kom dit. Snabbt fick jag fundera ut vilken jag skulle rida på, och bestämde mig för en som ligger precis nedanför Joneberg som jag typ visste fortfarande va stubbig. 

Så vi knallade dit, och för att komma dit red jag över en vall med gräs som låg precis bredvid. Och så fort vi kom över till stubbåkern blev Seven jättespänd och faktiskt lite stressad. Men jag visste inte om det var för att han fick komma ut på en stor åker eller om han helt enkelt inte alls gillade underlaget... Inte för att det var superdåligt, men inte superhundra bra heller. Lite knöligt o så, men fullt ridbart. Jag red fram och skulle börja jobba, men det GICK INTE. Han va spänd som en fiolsträng och han bara dampa. Gudars jag blev faktiskt liite agro, men det är ju inte Sevens fel. Blev bara lite frustrerad, eller rättare sagt ännu mer frustrerad. Men då tänkte jag faktiskt att "en gång är ingen gång", och så knallade jag över till vallen med gräs. 

Seven blev faktiskt nöjd (såklart ...) när han slapp det lite djupa och halvsteniga underlaget på stubbåkern. Och när jag började travarbeta kom den där supertaggade hästen i honom fram igen. Han blev sådär explosiv och laddad som han blev sist på dressyrtävlingen i Dannemora. Haha, såååå tuuuuufft! Han tyckte de va så roligt :D Och de tyckte ju såklart jag oxå, hehe :D 

Redigerar bilderna nu, dom kommer alldeles strax! Eller nåt ;)

Igår fick jag en tid med hästmassören Maria Hall som plockade upp mig på min praktikplats hos Rebecca Taxén och så åkte vi till stallet och gav Seven lite massage!
Eller ja, Maria fick stå för knådandet, även fast jag fick knåda och känna lite jag med! :) Hon hittade och påpekade massa saker som jag inte tänkt på eller inte hade ngn aning om, det var hur skoj som helst. Hon hittade inget direkt fel på honom, förutom att han saknade muskler lite här och där och var olikmusklad osv. Men inga smärtor eller liknande. Longerade honom lite efteråt och hon tittade på hur han rörde sig, eftersom jag sa att det varit ett smygande problem med höger bak titt som tätt. Hon tyckte också att hon såg något, men tyckte att jag skulle rida på ändå. Skönt! Men samtidigt kvarstår problemet. Hon tipsade om en kiropraktor som jag ska ringa till och boka en tid :).

När jag longerade blev Seven lite småbusig, så dagens motion fick bli bus på sandvolten tillsammans med Regejs och Jansson - superkul tyckte han! Araben med svansen rakt upp och svanhalsen kom fram, och han sprätte fram  som en tupp haha. Sötnosen. Idag ska det bli massor med skritt (vet inte var dock.. antingen i ridhuset elller i skogen. hmmm....) och massor med massage!! 

Igår va det lite spännande på praktiken också. Ena unghästen blev lite småcrazy när jag skulle plocka in honom från hagen, så han drog till i grimskaftet så jag gjorde illa handen :(( urk. Mina fingrar är lite svullna och jag har ont i lederna, plus att lillfingret blev lite slaktat så det SVIDER. Trodde helt seriöst att nageln skulle lossna igår. Det är ganska fascinerande hur en sådan liten skråma kan blöda så mycket, urk vad äckligt. Fast jag svimmade inte av blodet! Jag gör framsteg med mina fobier! Spindlarna är inte heller så dödligt farliga längre. Hoppas nu bara att jag kan rida trots mina tilltufsade fingrar ;/ Men det ska nog gå bra!

Dagen därpå gick vi till hästfesten, och det va maffigt!
Mässan och utbudet av hästgrejor va sådär, trodde det skulle vara mycket, mycket mer. Men trots det hittade jag bland annat ett fint pannband och en fluffväst som jag älskade! (dock var inte pannbandet i samma färg som mitt träns, men jag hoppas på att det blir lite mörkare med tiden!)

Man kan inte tro att ett djur kan göra en så stor skillnad i ens liv.
Hur den kan betyda så mycket, hur den kan ta så stor plats i ens hjärta. Men fan, jo, det är så. Det är ofta man bara säger "Åh jag älskar dig" eller "Du är mitt liv" till en häst, till ett djur. Det känns lite så, men egentligen vet man att ett djur inte är hela ens liv. Fast det låter bra. 

Men vissa dagar känns det som om man verkligen ligger på exakt samma nivå, samma våglängd som den hästen, det djuret. Dessa dagar är sällsynta. Men idag fick jag uppleva det. Jag kände verkligen hur Seven äger mitt hjärta - inte ngn förälskelse som i en romantisk film - utan det är bara ren j*vla kärlek. Det här bandet mellan en människa och ett djur går inte att beskriva. Helt otroligt egentligen. Man vet att man älskar den. Men man inser inte hur stark kärleken verkligen är förrän man får vara med om en sådan här dag, ett sådant här tillfälle. Det överrumplar en. 

Idag red jag o Lollo ut en snabbis, och vi skrittade fram på lång tygel i nästan 45 minuter innan vi började rida ordentligt, på en liten och jättemysig äng i skogen (typ glänta, är det väl). Insåg att en lång framskrittning verkligen gör susen med pollen, för han va hur mjuk och härlig som helst med en gång när jag skulle börja arbeta. Brukar ju annars ta ett bra tag innan det släpper, och då skrittar jag ändå alltid fram i minst en kvart på lång tygel. Arbetade inte alls länge, tror det inte blev mer än tio minuter - men jäklar va han jobba. Frust i varje steg och en bärighet som jag faktiskt inte trodde han hade nu efter att han vilat så mycket under sommaren. Wow, den hästen är helt otrolig. Och än en gång överrumplas jag av att vi är så bra matchade. Jag älskar hans temperament. Tokälskar. Han har verkligen satt ribban riktigt högt, för jag har inte ridit ngn annan häst som jag gillat bättre än Seven sen jag köpte honom. Han är extremt lyhörd, arbetsvillig, envis, bestämd, pigg och het. Känslig men samtidigt robust. Hehe så perfekt det bara kan bli. Förutom att han är klumpig i skogen. Pinnar, gropar, lera och stenar ska anpassa sig efter honom, inte tvärtom. 

Slänger upp några bilder från i våras när hästarna fick det där rycket i hagen, och Seven blev alldeles tokig. Har då aldrig sett honom så galen förut. Kommer ihåg att jag var hur lycklig som helst för att han var lycklig. Min lilla gurkunge ♥







Angående bild nr 2, haha. Han brallade så nära stängslet så att han råkade dra av den nedersta tråden. Och nej, han gjorde sig inte illa. Tyckte de va så sjukt roligt att han sedan gick tillbaka och kollade vad han ställt till med!