Jag blev rätt så frustrerad när jag och mamma gett oss iväg för att rida och fota på en superstubbis som jag kollat ut igår - och så har bonden hackat den under dagen. Säkert precis innan vi kom dit. Snabbt fick jag fundera ut vilken jag skulle rida på, och bestämde mig för en som ligger precis nedanför Joneberg som jag typ visste fortfarande va stubbig. 

Så vi knallade dit, och för att komma dit red jag över en vall med gräs som låg precis bredvid. Och så fort vi kom över till stubbåkern blev Seven jättespänd och faktiskt lite stressad. Men jag visste inte om det var för att han fick komma ut på en stor åker eller om han helt enkelt inte alls gillade underlaget... Inte för att det var superdåligt, men inte superhundra bra heller. Lite knöligt o så, men fullt ridbart. Jag red fram och skulle börja jobba, men det GICK INTE. Han va spänd som en fiolsträng och han bara dampa. Gudars jag blev faktiskt liite agro, men det är ju inte Sevens fel. Blev bara lite frustrerad, eller rättare sagt ännu mer frustrerad. Men då tänkte jag faktiskt att "en gång är ingen gång", och så knallade jag över till vallen med gräs. 

Seven blev faktiskt nöjd (såklart ...) när han slapp det lite djupa och halvsteniga underlaget på stubbåkern. Och när jag började travarbeta kom den där supertaggade hästen i honom fram igen. Han blev sådär explosiv och laddad som han blev sist på dressyrtävlingen i Dannemora. Haha, såååå tuuuuufft! Han tyckte de va så roligt :D Och de tyckte ju såklart jag oxå, hehe :D 

Redigerar bilderna nu, dom kommer alldeles strax! Eller nåt ;)