Sophie Kinsella är kanske mest känd för sina böcker om shopaholicen Becky Bloomwood, men jag har läst två stycker böcker som hon skrivit på sidan av, som inte ingår i serien om Becky. Böckerna heter "Mina hemligheter" och "Mitt nya jag".

Dessa böcker är så jäkla härliga! Textspråket är underbart lätt att läsa, och jag älskar hur hon formulerar sig, hennes ordval, alla störtsköna tankar som tjejerna i huvudrollerna har... Allt är så verklighetstroget och jag skrattar högt flera gånger. Båda böckerna lästes ut på två dagar vardera, så det är inte precis en bok som kan underhålla dig i flera dagar, eller veckor. Dom ger bara vardagslivet en rolig kick - helt underbart!

Den första jag läste var "Mitt nya jag". Såhär är boken sammanfattad på baksidan:
"Lexi vaknar upp på sjukhuset efter en bilolycka. Hon tror att året är 2004 och att hon är 25 år gammal med sneda tänder och ett katastrofalt kärleksliv. Men egentligen är det år 2007. Hennes tänder är raka, hon är chef på avdelningen hon tidigare arbetade på - och hon är gift. Med en snygg miljonär. Vad har hon gjort för att få alla hennes drömmar att gå i uppfyllelse?
   När hon lär sig mer om sitt nya, perfekta, liv upptäcker hon mindre smickrande saker om sig själv. Som att alla hennes tidigare vänner hatar henne och att hon har många hemligheter. Vad har hon råkat ut för? Kommer hon någonsin att komma ihåg vad hon gjort? Och vad kommer att hända om hon verkligen gör det?"



Trots att jag superälskar den lätta och verkliga stämningen i boken/böckerna (de är väldigt lika) är det mycket jag stör mig på, faktiskt. Ofta när jag läser, blir jag liksom ett med berättaren/huvudpersonen och hittills har jag inte stött på så många personligheter som jag blir frustrerad på. På dessa huvudpersoner blir jag det. Ibland känner jag bara "men varför gööööör hon så?!" - eller liknande. Dessutom stör jag mig otroligt mycket på vissa av bipersonerna i böckerna (nu talar jag verkligen för båda böckerna, de är ju som sagt väldigt lika trots att det är två olika berättelser). Jag känner, hade det varit jag som var Lexi (respektive Emma i nästa bok) hade jag inte behandlat dom människorna så... Lexi och Emma är alldeles för olika mig för att det ska bli ett bra flyt, på ngt sätt.

Nästa bok, "Mina hemligheter", påminner mycket av den föregående. Det är precis samma stil, bara en ändrad story och ändrade namn på personerna, grovt sagt. Men jag antar att det är väldigt Sophie Kinsella - och det är ju bra att hon sätter sin egen prägel på sina böcker. Lite trist bara att det inte matchar exakt mina värderingar osv., men det vore ju lite läskigt om alla var lika haha.

Såhär lyder sammanfattningen:
"Emma är som vilken tjej som helst. Hon har några få hemligheter.

Hemligheter som ...
... hennes mamma inte får veta om:
1. Jag miste min oskuld tillsammans med Danny Nussbaum i gästrummet, medan min mamma och pappa satt nere i vardagsrummet och tittade på Ben Hur.
... hennes pojkvän inte får veta om:
2. Jag väger 59 kilo. Inte 52, som min pojkvän Connor tror.
3. Jag har alltid tyckt att Connor är lite lik Ken. Ken i Barbie och Ken, alltså.
... hennes kollegor inte får veta om:
4. När min kollega Artemis retar gallfeber på mig vattnar jag hennes krukväxt med apelsinjuice. (Det blir nästan varje dag.)
5. Det var jag som hade sönder kopiatorn den där gången. Och faktiskt alla de andra gångerna också.
... hon inte delar med någon i hela världen:
6. Stringtrosor gör ont.
7. Jag förfalskade mitt mattebetyg för att förbättra mitt CV.
8. Jag har ingen aning om vad bokstäverna i NATO står för. Eller vad NATO är...

Men så anslöjar hon plötsligt alla sina hemligheter för en okänd snygging ombord på ett flygplan. En man som hon aldrig trodde att hon skulle få träffa igen. Men ödet vill annorlunda ..."



Den här boken var också bra, men jag måste medge att det blev lite mycket om hennes hemligheter ibland. Men roligt hade jag! Och trots att det hela kan bli lite ytligt så är det fett roliga böcker. Får du tag i någon av dem så läs. Direkt. Du kommer inte att ångra dig. Jag hade superkul!