Ridningen idag med lillehest gick så jäkla bra. 
Idag utmanade jag Seven lite med ridningen. Pressade honom lite, lite till - med väldigt gott resultat! Han va lite trött idag, men då blir han lyhörd och arbetsvillig på ett lugnt sätt, istället för ett hetsigt. Typ. Hetsigt kan vara roligt, men det känns som man kommer längre och får fler aha-upplevelser när hästen är nere på jorden. 

Jag själv har faktiskt också utvecklats och "mognat" under den här tiden när det varit ett litet uppehåll med ridningen. Jag har blivit mer lyhörd på hästen, men istället för att rida som jag alltid gjort, har jag tagit ut svängarna, och plötsligt ser jag möjligheter och vägar i ridningen och i signalerna som jag inte gjort förut. Haha, låter säkert helskumt men det går liksom inte att beskriva. Sånna här upplevelser går inte att förklara. 

Har även insett nu (med lite inspiration från den tredje privatryttaren på Jonebergsgård) hur intressant och roligt det är med ens egen häst. Har insett hur synkade vi verkligen är. Jag vet exakt hur Seven beter sig, vet hans signaler och vet långt i förväg på hans beteende vad han kommer att göra. Är inte det helt fantastiskt? Och det har jag egentligen inte sett, förrän nu. F*n vad coolt. Egentligen.