Vet ni vad jag gjort nu?
Jag såg, till min stora glädje, att jag hade en "Häst & Ryttare" som låg och väntade på mig i posthögen. Bläddrade igenom den och kom fram till artikeln "Sjukgymnasten som gör dig till en bättre ryttare". Och vet ni vad? Genom att läsa den korta artikeln på 3 små sidor har jag lärt mig jättemycket.

Senast idag, när jag red på Säva, började tankarna snurra när jag såg mig själv i speglarna i ridhuset (gosh vad speglar gör mycket!). Jag såg plötsligt själv hur jag sitter. Detaljer (och ibland stora detaljer) som jag inte känner alls men som jag vet finns där och som Jenny tjatar om hela tiden. "Luta dig tillbaks. Upp med hakan. Öppna upp axlarna. Slappna av i benen och kläm utan att dra upp/bak skänklarna." Poff så såg jag allt dedär! Och det ser ju hemskt ut, haha. 

Så idag jobbade jag stenhååårt på att försöka räta ut axlarna och lyfta blicken, och även följa med ordentligt i hästens rörelser för att främja dess gång och lösgjordhet. Lyckades vid några tillfällen och kände hur Balalaika slappnade av direkt! Dessutom märkte jag att jag väääldigt gärna ville dra bak skänklarna, vilket såg ut helt åt skogen. Och så släppte jag ner skänklarna och kollade ner på min sits. Ja, då blev den lodrät. Så varför ska jag dra bak för? Grr... Men idag sa det verkligen plopp och det är jag så glad över! :') 

Hursomhelst, tillbaka till artikeln.
Den handlar om sjukgymnasten Birthe Vogelius som finns på mottagningen Levàd i Västerås. Hon har riktat in sig på ryttaren och hur den ska förbättra sin ridning genom stretchning, mjuka muskler, etc. 
Ett citat från texten:
"En korrekt sits ser inte bara snygg ut - den ger de bästa förutsättningarna för att ryttaren ska kunna följa hästen. Men det är inte lätt att få till en korrekt sits om kroppen är stel eller ur balans, och det är där Birthe Vogelius arbete kommer in."

Det finns mycket intressant i artikeln överlag, men det jag ville dela med mig om som jag tyckte var MYCKET intressant, var bland annat några myter om ridsporten som jag, och jag tror de flesta andra, tar som grundregler, och lyder dessa regler till punkt och pricka. Hon tar upp några myter och förklarar varför de är just myter.

"Myter om sitsen
'Trampa ner hälarna'. Man ska inte trampa ner hälarna, det ger sämre balans. Koncentrera dig i stället på att ha vikten precis bakom stortån, så att vadens utsida får arbeta."
Det här försökte jag idag. Jag såg ju att min skänkel såg helt knasig ut, och det har den gjort under en längre tid. Men ingen har sagt något negativt eller påpekat det. Det är bara jag som tycker det ser heelt korkat ut, och så stelt! Kanske är det just för att jag så frenetiskt trampar ner hälen. Inte bara, för mina fötter ser ut som Charlie Chaplin's, och det har de alltid gjort...  Fötterna står verkligen rakt ut, och det kanske de gör för att jag belastar fötterna fel i stigbygeln?

"'Sträck på dig'. Den här instruktionen kan skapa spänning eftersom det enger en aktiv rörelse. 'Väx uppåt' kan vara bättre att tänka, man vill ha en avspänd överkropp."
Det har jag hört också, att jag ska sträcka på mig. Däremot har ju Jenny lärt mig att jag ska "växa uppåt", även fast hon sagt "sträck på dig". Upp med hakan, öppna upp bröstet och KÄNN DIG STOR! Då blir resultatet en avslappnad överkropp. Mitt problem är bara att det lätt glöms bort och så faller jag ihop igen. 

Birthe berättar även att det är en myt att det är bra träning att rida utan stigbyglar.
"När man rider med stigbyglar använder man muskelgrupper som man inte använder när man rider utan stigbyglar. Har man problem med att rida med stigbyglar så är det alltså inte bättre om man rider utan, för när man rider utan använder man insidans muskler att stabilisera sig med."
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag velat ha dressyrtävlingar där man red utan stigbyglar. Jag har haft stora problem genom åren och har alltid tänkt att jag löser det genom att rida utan. Så nu är jag proffs på att rida utan, men kan fortfarande inte få till överkroppen och skänklarna när jag rider med. Rackarns!