Du är fan mitt liv

Seven Seat ♥ • 2012-08-13 • 15:41:11

Man kan inte tro att ett djur kan göra en så stor skillnad i ens liv.
Hur den kan betyda så mycket, hur den kan ta så stor plats i ens hjärta. Men fan, jo, det är så. Det är ofta man bara säger "Åh jag älskar dig" eller "Du är mitt liv" till en häst, till ett djur. Det känns lite så, men egentligen vet man att ett djur inte är hela ens liv. Fast det låter bra. 


Men vissa dagar känns det som om man verkligen ligger på exakt samma nivå, samma våglängd som den hästen, det djuret. Dessa dagar är sällsynta. Men idag fick jag uppleva det. Jag kände verkligen hur Seven äger mitt hjärta - inte ngn förälskelse som i en romantisk film - utan det är bara ren j*vla kärlek. Det här bandet mellan en människa och ett djur går inte att beskriva. Helt otroligt egentligen. Man vet att man älskar den. Men man inser inte hur stark kärleken verkligen är förrän man får vara med om en sådan här dag, ett sådant här tillfälle. Det överrumplar en. 

Idag red jag o Lollo ut en snabbis, och vi skrittade fram på lång tygel i nästan 45 minuter innan vi började rida ordentligt, på en liten och jättemysig äng i skogen (typ glänta, är det väl). Insåg att en lång framskrittning verkligen gör susen med pollen, för han va hur mjuk och härlig som helst med en gång när jag skulle börja arbeta. Brukar ju annars ta ett bra tag innan det släpper, och då skrittar jag ändå alltid fram i minst en kvart på lång tygel. Arbetade inte alls länge, tror det inte blev mer än tio minuter - men jäklar va han jobba. Frust i varje steg och en bärighet som jag faktiskt inte trodde han hade nu efter att han vilat så mycket under sommaren. Wow, den hästen är helt otrolig. Och än en gång överrumplas jag av att vi är så bra matchade. Jag älskar hans temperament. Tokälskar. Han har verkligen satt ribban riktigt högt, för jag har inte ridit ngn annan häst som jag gillat bättre än Seven sen jag köpte honom. Han är extremt lyhörd, arbetsvillig, envis, bestämd, pigg och het. Känslig men samtidigt robust. Hehe så perfekt det bara kan bli. Förutom att han är klumpig i skogen. Pinnar, gropar, lera och stenar ska anpassa sig efter honom, inte tvärtom. 

Slänger upp några bilder från i våras när hästarna fick det där rycket i hagen, och Seven blev alldeles tokig. Har då aldrig sett honom så galen förut. Kommer ihåg att jag var hur lycklig som helst för att han var lycklig. Min lilla gurkunge ♥







Angående bild nr 2, haha. Han brallade så nära stängslet så att han råkade dra av den nedersta tråden. Och nej, han gjorde sig inte illa. Tyckte de va så sjukt roligt att han sedan gick tillbaka och kollade vad han ställt till med! 

Skickade kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (bara jag ser)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mailadress: mandis.l@telia.com

Är det någonting om mig du undrar över? Ställ gärna din fråga HÄR!