Okej! Jag ska inte börja med en massa tomma ursäkter, för det är inte intressant. Jag skriver om Seven istället! Han va ju lite krasslig i kroppen. Eller ja, lite o lite. Det har han varit sen i somras. Troligen hände ngt när jag va ute i skogen, eftersom det var efter det han hade "hakningen" i höger bak där. Efter det har han varit lite halvbra, och jag har ridit till och från och inte vetat vad jag ska göra åt saken. Funderade på att åka till Thorslunda, men mina föräldrar kunde inte bestämma sig om de ville lägga ut pengarna som en hältutredning kostar på honom, då jag haft lite tankar om jag kanske borde gå vidare med någon annan häst. Så då blev det ingenting gjort istället.

 

För några/någon (har inte så bra tidsuppfattning) månad sedan hittade Jenny ett läge då han faktiskt gick rent; när han va böjd eller gick i låg form med relativt högt tempo. Problemet var bara att jag inte kände när han gick bra och när han gick dåligt, så jag tappade stinget helt och kände mig ännu mer hjälplös än innan och visste inte vad jag skulle ta mig till. Vi hade hittat en lösning, men mentalt orkade jag inte ta mig an utmaningen. Hela kroppen skrek, jätteskumt. Borde ju vara tvärtom... Hursomhelst, då fick han stå i en vecka (hade jag tänkt) för att jag skulle återfå suget. Han fick stå i en vecka, sedan en vecka till typ, några dagar skritturer pga plugg. Sen tror jag att jag red i en vecka eller så, sen fick hästrackarn mugg. Muggen tog upp så mycket tid efter skolan så jag hann inte rida, haha. Underbart. Muggen tog drygt en vecka innan det var borta, och då fick igångsättningen börja. Och nu har jag fått tillbaka ridandan iaf, haha. Underbart!

 

Började med långa skritturer i skogen, och sedan trav i skogen då jag dog av tristess i ridhuset. (Lite kul, förra året vid den här tiden har jag för mig att jag vägrade rida ut pga leran, nu rider jag hellre ut än på banan!). När jag väl började rida i ridhuset märkte jag hur fruktansvärt stel han blivit (känns som typiskt travaregenskap, att bli stel så fort man inte är i rörelse...). Jobbade mycket på det, och sen sa det typ bara poff. Red honom i torsdags på träningen, som en "test" för att kolla om han blivit bättre eller sämre eller ingenting hänt. Jag har blivit mer medveten om hans gång då jag longerat lite och studerat hans rörelseschema och analyserat mkt men inget väger mer än Jennys kritik! Jag blev faktiskt väldigt lättad när hon tyckte att han böjde sig fint (han har haft lite problem med att böja sig oxå) och rörde sig bra utan "hakningen" (=rent!). Så skönt... 

 

I söndags red jag ut med bl.a. Lollo, och tog en galopp för att checka läget där. Haha, bävern måste ha tjuvtränat ngnstans, för han galoppa som en vilken kuse som helst. Galoppfattningen ska vi inte prata om, men självaste galoppen var toppen. Blev så glad! Och efter galoppen var han så rörlig i steget och så fri, nästan som om han fick stretcha ut hela kroppen. Underbart. 

 

Så med ridningen börjar det kanske vända nu. Jag hoppas hoppas och håller alla tummar jag har. Åh, snälla kan det gå vägen nu! Har på senaste tiden börjat skritta mycket, mycket mer, vilket faktiskt gett resultat i form av ryggmuskler. Den spända ryggen jag tror jag nämnde förut är borta sedan länge tack vare massage och mycket skritt. I lördags var jag ex. ute i över en timme, varav 10 minuter var travarbete, resten skritt. Det är finfina grejer det.

 

Men när ridningen sitter finns det ju andra problem... Såklart. Problemen kommer man inte undan, verkar det som. Han har blivit oroande tunn och smal, trots att jag faktiskt började täcka honom den här säsongen, just för att spara på energi (är likadant varje höst så den här gången bestämde jag mig för att täcka honom för att se om det blir ngn skillnad). Men han är smal som en sticka ändå. Har fått recept på avmaskningsmedel, och har sedan ca en vecka börjat ge honom lucernpellets (jag tycker faktiskt han verkar blankare i pälsen redan, kan det gå så fort?). Va inne lite på proteinbrist när han magrade och musklade ur, och när han dessutom åt bajs som han hittade. Med lite Google och idag lite foderlära i skolan har jag fått det bekräftat att det är tecken på proteinbrist, så det känns bra att jag redan börjat med lucernen. Men jag nästan hoppas att rackarn har mask, för han har inte riktigt varit sig själv heller. Väldigt trött och seg i ridningen, men det kan ju bero på vad som helst, egentligen. Ingen feber dock. Ska bli väldans intressant sen när avmaskningsmedlet får verka! 

 

Hehe, busfröjag har ju såklart inhandlat lite täcken, hihi. Behöver egentligen både vinterskor och vinterjacka, men det känns sjukt mycket bättre att köpa vinterkläder till hästen än till sig själv. Har beställt ett 300 g Bucas och ett 100 g från Shire med halvhals. Har även köpt ett begagnat innetäcke 400 g med halvhals som jag tänkte ha under Shire't (om det behövs) när det är svinakallt. Har dock inte fått någon av dem ännu, imorgon får jag Bucas och Shire, förhoppningsvis även stalltäcket imorn eller torsdag. Spännande! Har hittills kört med det jag haft hemma; två fleece (som han får skav av) + mitt Bucas-skal, ett alldeles för litet stalltäcke typ 100 g (som han får skav av) + skalet eller mitt typ 200-300 g vintertäcke från Hööks (som han får skav av). Stackars bebis har alltså skav på bogen. Men med liter efter liter med pälsglans blir det lite bättre. Hoppas nu att passformen på dessa täcken jag köpt är bra, annars stryper jag någon. Men det borde vara bra, har analyserat täckesmodeller och hästmodeller och jämfört o haft mig ;) det här borde gå vägen. Jag känner mig säker.